arny

Grattis till Victor... ja, i efterskott förstås. Han har växt lite på två år... gullet.


Ja du M... den klippningen tog sin lilla tid. ;) hehe och mer text än så här blir det nog inte. För denna gången.

Victor har fint hår. Ja, det säger jag som mamma. Hehe. Solkysst och färdigblåst i nacken oavsett om det har varit blött eller inte. Problemet är att han har blivit så varm och svettig av det här, så Marcus tyckte att det var dags att ta ett varv med trimmern. Även om jag protesterade så höll jag väl med, just för värmen. Det är ju dock så att Victor har lite svårt för att vara still. Marcus drog igång Pippi och hoppades att det kanske skulle göra att han tilläts klippa i någorlunda lugn och ro. En plan som fungerade de två första dragen, sen togs dammsugaren till hjälp...

 

Det är ju faktiskt så att man har lite tur när man ändå bor i kommunen, tur att få gratis inträde på High Chaparral. Marcus och Julia åkte dit när jag och Victor var i Ängelholm. De träffade några vänner, åkte tåg och sen började det regna. Ungefär. När jag och Vic sedan kom hem, ja då provade vi att åka dit alla fyra. Det gick ju bra... Vi kom in, satte oss för att vänta på att showen skulle börja 13.00. Fem i öppnade sig himmeln.

Jaha, då har man avlusats och avlusat för första gången. Heter det så förresten? Jupp, vi började morgonen i Apladalen, en sväng i stan för nagellack och glass, en tur ner på Pilagårdsgatan där lössen upptäcktes, direkt till apoteket för medel och sedan hem för att köra kuren. Jupp jupp, plus att vi då tvättade om all tvätt som legat i soffan. Whoopi! Hehe, men så kan det gå. För övrigt fick ju Victor en ganska tuff frisyr av kammen...

Tanken var att vi skulle grilla, men i samma ögonblick som Marcus skulle ladda kolen så började de första smygande dropparna falla så vi skrotade den idén och åkte till HH istället. (Hamburger Hill, Bredasten). Vi åt på rastplatsen. Ja... och när vi satt där så kom det stora regnet. Vi försökte med att stå på bänkarna, vi vuxna, och ha barnen på bordet. Där man ju inte får vara i normala fall. Victor var inte intresserad av maten till att börja med så han sprang runt och brydde sig inte ett dyft om regnet. Inte ens när det var som värst. Då ville han bara ännu hellre springa. Tog oss i alla fall till bilen, mätta och belåtna, tror jag.
Väl hemma så stod vi ett slag under carporten. Tills Victor bestämde sig för att det inte var något kul och gick rätt ut i regnet. Hmm, två sekunder senare följde jag efter och sedan... Ja sedan blev det regnbad. Jag började med att visa att det funkar fint att hoppa i pölarna. Kul ska man ha när man är liten! Allt kan ju inte vara förmaningar. Så jag, Victor och Julia regnbadade. Marcus skulade tills det slutade. Vi gick hemåt och hittade en STOR vattenpöl strax utanför...

Ja, så mycket tycker jag om att hitta på rubriker att jag inte ens giter försöka, men skriva ska jag försöka mig på i alla fall. Igår hade vi hur kul som helst med Horda. (Jupp, Benny, Vivvi och Viggo heter Horda...) Även om våra söner hade inte hade mycket till övers för värme, vagnar och Växjö men de sken upp som solen när vi kom hem till trädgården i Horda. Det blir dock inga trädgårdsbilder och så ni får en från de första minuterna i Växjö. Grabbarna är helt klart underbara.

Grattis Åse och Björn. Björn och Åse. Tack för att vi fick ta del utav denna underbara nystart av ert liv. Orden fattas mig. Jag är bara tacksam att få ha varit med. Och Tack är nog det ord som kommer överanvändas i det här inlägget.

Midsommarafton spenderade vi alla fyra hemma hos Åses föräldrar. Här ett stort tack till dem alla som gjorde att vi som småbarns föräldrar aldrig kände att vi kanske skulle stannat hemma eller lämnat barnen. Vi var tjugonio (om jag minns rätt) och vi var de enda med barn men sällan har vi känt oss så välkomna och omhändertagna. Det var förmingel inför bröllopet men ändå fick barnen presenter. Victor fick en boll och Julia såpbubblor och ett hopprep. Såpbubblorna var kvällens största höjdare. Julia blåste och Victor jagade. När det spelades kubb fick Julia vara med och spela ihop med tjejerna. Allt var så naturligt... Tack.

Midsommardagen, Bröllopsdagen. Barnen passades utav mormor, gmormor och gmorfar under tiden som jag och Marcus befann oss på vackra Villa Thalassa i Helsingborg. Vädret dagen innan var rena farsen, vi sprang ut och in och blev även vid ett tillfälle överfallna av hagel. Den här dagen strålade solen, visserligen inte från molnfri himmel men det var nog lika bra det eftersom brudgummen var iförd fyra lager. Tack vare vädret kunde vigselceremonin hållas ute med sundet och Danmark i bakgrunden.
Bilderna får säga sitt. Det har varit ett smärre... hmm, ja, insert word här, att välja kort. Eftersom det blev hur många som helst så har Åse och Björn ännu inte sett vad vi har fått ihop och därför väljer jag att inte ta de kort som jag faktiskt tycker allra bäst om, de kan jag vänta med tills brudparet har fått dem allihop. Och de kommer kära vänner, de kommer. På det sista kortet har vi även Hanne, Åses lilla syster, och tillika brudtärna samt Björns best man, Johan.

Bra rubrik eller hur? Likväl som hej eller så.

Idag "börjar" vi med att hälsa lilla Clara välkommen. Än så länge får vi nöja oss med bilderna på bloggen, vilket vi naturligtvis förstår fullt ut, men jag ska inte sticka under stol med att jag är så nyfiken på att träffa henne!

I helgen var vi uppe i Folkets Park. De hade en barndag... Med ponnyridning och ett par uppträden. Det var trevligt. Vi hade trevligt tillsammans alla fyra men jag vet inte om jag skulle kalla det speciellt väl utfört. Jag hade nog väntat mig lite mer. En hoppborg, ansiktsmålning... Ja jag vet inte men något mer. Men, som sagt, vi hade trevligt tillsammans. Vi fick även nöjet av att se en ekorre dricka i fontänen. Här kommer lite bilder.

Hmm, det här är nog första gången som jag är med på en massa bilder och det är svårt att hitta något på Marcus. Så det fick bli det där suddiga... Det ser värre ut än vad det var.

På lördag kommer kameran med mig till Helsingborg och Åses möhippa! Det ska blir helt underbart. Jag tänker på det hela tiden med ett leende som går från öra till öra. Förutom de stunder då jag kommer på att jag ska lämna Victor, åka långt och faktiskt vara borta över hela natten. Det känns jobbigt men bra. Det är nog tur att jag ska göra något så här pass speciellt! Något som verkligen får mitt hjärta att svämma över! Helt underbart.
Och sen blir det ju bröllopet helgen därefter... Åhh... Ni förgyller livet gott folk! Och jag tänker på er för jämnan!

Här kommer det Bettan ;) , Julias mästerverk!

Ja, så har vi haft det i ett par dagar nu. Cyklat, pysslat och allmänt bara haft det mysigt tillsammans. Igår cyklade vi ner till Apladalen en sväng. Julia cyklade själv, utan stöd, hela vägen dit och hem. Hon trampar på som attan i backarna, hon är envis och det ger utdelning! Tänk vad fort det gick... Stora tjejen som sagt. Idag har vi tänkt ta oss ner till Gfarmor... Vi får väl se hur det blir.
Men hur dåligt minne har jag egentligen? Visst var det mer som hände igår? Och iförrgår? Hmm. Jo, jag och Julia har pysslat. Hur fint som helst blev det. Det kommer kort senare, när den är överlämnad, men jag är så imponerad att jag inte kan låta bli att nämna det.

Victors tänder verkar ta nya tag igen. Den som säger att tänder inte märks har varit förskonad och jag stryper den som säger till mig att det inte är något med tänder... De flesta veta att vi har märkt av varje tand. Victor har ju ganska mycket humör till att börja och han blir inte mindre tempramentsfull när det håller på. Nu är det ju dock bara fyra kindtänder kvar så nu kan vi ju se slutet på det. Klen tröst. Stackars liten.
I Apladalen visade det sig att han klättra på allt själv. I näten och på pinnstegarna, det går så fort.

Iförrgår fick vi Ängelholms besök... Och det var precis lika mysigt och roligt som det brukar, och lika sorgligt som det alltid är när det är över.



Uppdatering. Vi cyklade ner till Gfarmor och fikade en liten runda. Det var mysigt. Victor hade fullt upp med att utforska alla små och stora prytlar... Efter det skulle vi åka och köpa en baddräkt men vid Preem somnade Victor. Jag cyklade hem med honom och Julia och Marcus fortsatte till Kärnan. Det är dags att börja simskolans andra termin idag... och i flytten har vi nu råkat förlägga den gamla.

Ja, det där med fler kort kan jag ju åtgärda. Jag älskar dina bilduppdateringar Anna, då kan man drömma sig bort till andra sidan jorden, aldrig fel det där.

Idag har faktiskt varit en halvt händelserik dag i alla fall. Insåg när jag kom till jobbet att det ju faktiskt är röd dag imorgon och därmed slutade vi redan klockan 15. Eftersom vi jobbade in rasten fick vi gå redan kvart i. Det är inte fel det. Så jag hämtade Julia och Victor tidigare. Vi tog tid på oss när vi gick hem, barnen lekte vid väggrinden, stenarna och på grunggrejen. Ja, det är ett ord.
Kortet är visserligen från förra gången, men det visar i alla fall vad Julia gör nu. Idag släppte det. Idag kom hon cyklande, svängde och bromsade - helt utan stödhjul och utan att sätta i fötterna! Hejja stora tjejen! Helt underbart.


Hmm, ja så har vi ju varit borta hos töserna. Klappat kanin och druckit kaffe. Det har badats och lagats fläskpannkaka. Det där med händelserikt är ju alltid relativt. Att cykla toppar listan idag och gör att det känns som att det hänt hur mycket som helst.

 

Datorn jag skriver vid är bara till låns... men jag vill inte skiljas från den, visst är det irriterande? Men men, det finns de som behöver den mer än jag. Så är det med det. Något jag tjatat om på jobbet i ett par dagar, var bara tvungen att föreviga det här också.

Så håller vi tummarna för att Bettan snart slipper sitt vatten!

Idag är det jag, Johanna... Hmm, ja Victor orkade inte. Kan jag skylla på att han helt enkelt bara inte riktigt varit sugen? Att våren har haft så mycket annat att bjuda på att han inte kunnat koncentrera sig? Inte det? Nej, där ser man.
Den här uppdateringen i sig kräver lite utav mig. Jag har så ont i mina spruckna fingertoppar att det här med tangentbord egentligen inte lockar så mycket, men det är bättre idag än på ett bra tag. Inte verkar de läka heller, så det kanske bara är att vänja sig. Får se vad dokton säger den 28de maj. Förhoppnigsvis har de någon lösning.

Då har vi flyttat in i lägenheten och trivs som fiskar i vattnet. Det har efterfrågats bilder och det ska komma dock inte idag. Nu ger jag mig verkligen ingen väg ut från det här med att uppdatera. Det är ju i och för sig ingen garanti.

Hur tom kan hjärnan bli? Var tog allt det där jag funderade på att skriva om tidigare idag vägen? Jag lovar, det fanns hur mycket som helst.
Vi åt nybakta kanelbullar efter jobbet. Vi hann knappt innanför dörren innan Cornelia kom hit och frågade om vi var sugna efter som hennes mamma hade bakat. Så gulligt! Och väldigt gott.
Nä, jag ger nog upp för den här gången. Det blir nog inget bra det här. Hehe, förhoppnigvis kan jag komma på något bra till en annan dag.

Då har man varit dålig på att uppdatera igen då. :)

Vi börjar med gratulationer.
Grattis i efterskott Viggo! Hoppas du hade en super födelsedag.
Grattis i efterskott Bettan! Detsamma till dig. ;)

Hmm, så till familjen... Julia avslutade sin simskola. Pappa och mamma var mäkta imponerade av tjejen som inte tyckte om att jag stänkte när vi badade i badkaret och som nu frivilligt sänker sig ner under vattnet, låter simläraren dra henne runt i vattnet så fort att hon får det över ansiktet och hoppar i från kanten. Vilken tjej!

Ja, och så ska vi flytta. Hela femtio meter eller något. En månad kvar bara.
Vi har köpt cyklar. Eller ja, päronen har men jag tycker det är helt gott att åka i stolen. Jag har till och med somnat i den två gånger. Hehe, päronen har hittat något gemensamt med Anna i hennes blogg, där hon skrev: "Flåset är inte riktigt med..." men de verkar optimisktiska att de ska ändra på sig. Vi får la se. ;)

Jupp, på tisdag börjar pappa jobba! På Årevall, blir granne med mamma. :)


Annars då? Jo... ja, jag har bekymmer med mina tänder. De där hörntänderna kan ju ta och ta sig igenom precis när som nu, jag orkar inte mer. Lite bekymmer med min mage med idag, så det blir mycket sova. Det tar musten ur mig.

Idag har mamma jobbat. 07-12, så det var ju inte så rysligt länge. Vi hämtade henne, men det märkte jag inte, jag somnade innan vi kommit upp till Tidsam. Vi andra hade ruggigt skoj med att riva lägenheten under tiden hon jobbade. Pappa skickade ett mms med rivandet till mamma och hon höll på att få dåndimpen. När vi sedan kom hem, då blev hon helchockad över att det inte syntes alls. Vi städade nämligen också! Hon blev så glad så.
'Nu', innan vi åt kvällsmat gick vi till Kvantum för att köpa mjölk. Det tog en och en halv timme. Om mamma och pappa går själva tar det väl en fem minuter ungefär. Vi hade hur skoj som helst, det är det jag menar med att det krävs så lite. På vägen dit så körde Julia mig och fort gick det bitvis.


Innan det sprang vi runt på Vråen Centrum en runda. (Wow vad det låter stort... Det är det inte för den som inte varit här.)


Vägen från Kvantum, det var den som tog längst tid.

Och det är skoj, även när man trillar!


Dags för en längre tillbakablick. Häromdagen var vi hos Peter och Bettan med fika. Tänkte att Bebisen behöver sin  'semledos'.


Igår gick vi på stan, med Viggo med familj. Även om de inte är med på just den här bilden.


Här har vi oss tre barn. Lindex är inte så roligt egentligen...


För några veckor sedan så testade vi Leos Lekland i Växjö. Inte lika stort som Busfabriken i Helsingborg men nog så bra ändå. Nästa gång vi ska dit så ska Julia med också. Denna gången var Viggo och familj med istället.

Mamma drog med mig upp i en rutschkana som var väldans brant...

Vi har också hjälpt Peter och Bettan att fixa till en garderob. Det gnabbades en del. Speciellt vad det gällde ett hål i bakstycket som behövdes för att det sitter ett eluttag där den ska stå. Himla festligt faktiskt. Så pass att Bettan fick köra hem mig och mamma först och sedan tog det ytterliggare två timmar innan pappa kom. Mamma blev till och med lite orolig att han kanske hade kört av vägen och var tvungen att ringa och kolla.


Hmmm, snart är jag i kapp... Men det är lite kvar... Jo, just det. Vi käkade ju på Lilla Krogen när Julia hade fyllt år. Och lite snofsiga var vi allt. Samt att jag här nu demonstrerar en utav mina favoritprylar.

Så... nu blir det nog inte fler inlägg med fullt så här många bilder på en gång... Tror jag i alla fall. :)

Jo, så här är det... Jag blev så fruktansvärt trött på att bara kunna lägga in ett kort för varje inlägg - därav ny adress (tidigare victor.babyblogg.se). Vi hoppas att det här ska bli bättre... Helt plöstligt kan man ju lägga upp länkar och annat också. Det är ju inte helt fel. :)

Och, ja vi blev ju ombedda att mecka bilder. Vi har ju kamera nu. Hmm. Var ska vi börja?

Vi är släkt med vår pappa, bägge två, här är beviset:



Jag är också, helt klart, släkt med Bettan:



Hmm, jo... vi har ju hunnit med en hel del sedan det senaste inlägget. Julia har fyllt 5!!! Pappa och mamma håller på om att hon är stora tjejen hela tiden. Som om de är förundrade över att hon blir större. Blir vi inte alla det? Vad är det som är så svårt att förstå? Sen säger de något om att det är sådan man förstår när man blir äldre... Jaja så är det säkert.
I alla fall så firade vi det nere i Ängelholm. Vi började hos Junie och hennes familj. Mamma lagade fläskpannkaka till oss allihop och den gick hem!


Sen åkte vi till Ängelholmarna. Mormor hade gjort en stor skylt och satt upp på dörren "Grattis Julia 5 år!" med ballonger och girlanger. Då förstod Julia att vi skulle fira henne. En överraskning. :D När vi kom in hade de hängt upp girlanger och ballonger lite varstans i lägenheten. Jättemysigt... Och ruggigt roliga leksaker. Det blev födelsedags Viennetta med ljus i och födelsedagssång med hurrarop.


Sen var det dags för presenter. Det blev en del. Mest en massa fina kläder och tre par nya örhänge. Pappa tjatade en del på att hon skulle byta under kvällen men det visade sig att hon var lite orolig för att det skulle göra ont så hon ville inte först. MEN en vecka senare kom hon och sa att nu så! Bra jobbat syrran!


På lördagen sen... då blev det utflykt. Till Helsingborg och Busfabriken! Alla hade hur roligt som helst. Hela familjen, alla fyra! På mamma och pappa låter det som att det nästan får bli en stående utflykt varje gång vi åker ner, det tror jag på när jag ser det.

Ja... det var nog det bästa som hände just då. Det kommer fler bilder. Vi har ju haft lite kul ihop med Viggo & co, hängt hos Peter och Bettan och lite sånt. Men nu har det nog blivit nog med bilder för den här gången... :D